"För att behålla vår levnadsstandard måste allt fler läsa på universitet!" Detta är standardsvaret från politiker, tjänstemän och akademiker som arbetar med tillväxt. Jag är inte lika säker på att det är rätt lösning.

Tanken att hög utbildning leder till hög levnadsstandard är grundtanken i de flesta tillväxtpolitiska program i västvärlden. Jag tvivlar dock på att lösningen är så enkel. Sambandet är inte så enkelt, för att tillväxt skapas primärt inte av akademiskkunskap, utan av människor som ser möjligheter till att tjäna pengar.

På ett plan ser det enkelt ut. Länder med hög levnadsstandard har en högre utbildningsnivå jämfört med länder med låg levnadsstandard. De länder i sydost Asien som kraftigt ökat sin levnadsstandard de senaste tjugo åren har också haft en kraftig ökning av utbildningsnivån.

Bortser vi från den vanliga förklaringen högre utbildning leder till tillväxt, så finns det andra förklaringar till dessa observationer. Den första är att vi helt enkelt har råd att låta våra barn studera och vara improduktiva tills de blir 25 år gamla. En andra förklaring är att när vi studerar vår egen historia och sydasiens så studerar vi ekonomier som går från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. Både kunskapsbehovet och utbildningssystemet skiljer sig mellan dessa samhällen.

Varför tvivlar jag på att högre utbildning är lösningen på vårt välfärdsproblem? Jag tycker mig se att högre utbildning inte alltid är en bristvara och att det finns i hela världen. Svenska akademiers konkurrerar idag med indiska och koreanska akademiker. Detta tyder på att en hög utbildningsnivå krävs, men är inte tillräcklig för att skapa hög välfärd i en ekonomi. Det kan också finnas en risk för överutbildning och felutbildning. En akademisk examen kostar individen cirka 900.000 kronor. Detta skall sedan betalas av under 40 år, vilket motsvarar drygt 4.000 kronor per månad tills pensionen. Idag är arbetslösheten för akademiker jämförbar med invandrarnas arbetslöshet i Sverige. Detta kan dock vara ett tillfälligt problem, men det visar på att det inte finns raka rör mellan hög utbildning och hög levnadsstandard.

Vi kan behålla vår höga levnadsstandard genom att sälja produkter som andra vill ha men inte kan tillverka. Detta kräver innovationer, att vi ständigt kan hitta på nya produkter att säljas till höga priser. När jag säger innovationer  så tänker de flesta på forskning och utveckling, och främst då på universiteten. Detta är dock fel innovationer, även om de kan ha betydelse. De innovationer som är av betydelse är inte uppfinningar av saker utan kunskapen att se ett marknadsbehov och utnyttja det. De flesta av de svenska företag som växt internationellt de senaste åren kännetecknas mer av detta än att de har sin bas i universitetsforskning.

Den svenska akademiska utbildningen är till för att fostra administratörer och byråkrater. En stor del går till den offentliga sektorn, men även näringslivet har sin andel av dessa byråkrater. Det som kännetecknar en byråkrati är stabilitet och förutsägbarhet. Detta är inte det som kännetecknar en organisation som ständigt gör nya marknadsinnovationer.

Tillväxt är inte enkelt. Det är därför farligt att försöka hitta enkla lösningar. Dagens lösning att högre utbildning löser alla problem är en sådan farlig enkel lösning. Om jag skall föra fram några enskilda faktorer som skapar tillväxt så är nyfikenhet, kreativitet och förmåga att övertyga andra om sin förträfflighet. Hög utbildning kan hjäpa en att se möjligheter och att genomföra sina idéer, men det skapar i sig själv inte tillväxt. Eller som någon sade: "Konsten är inte att göra skiten, utan att sälj den".

Det finns ingen kommentar till denna artikel

För att kommentera artikeln måste du först logga in!