En yrvaken och lite chockad eu-byråkrati upptäckte förra veckan att de inte är riktigt i takt med folket. Det som nu krävs är en diskussion om hur nationer kan samarbeta och en konstitution som tar fasta på vårt gemensammas bästa. Inte en konstit

Europas styrka har alltid varit dess mångfald. Hade Martin Luther levt i Kina hade han bara haft en chans. Hade han misshagat kejsaren så var det slut. Nu levde Martin Luther i Tyskland och när han misshagade en furste så kunde han få beskydd av en annan.

All mänsklig utveckling är beroende av många experiment, där endast ett fåtal är lyckade. I ekonomin hyllar vi marknadsekonomin för att den skapar tillväxt. Det gör den därför den tillåter ett stort antal experiment och försök för att förbättra enskilda företags produktivitet och vinster. På andra samhällsområden är det lika dant. Pluralism och mångfald leder till att flera lösningar prövas och de mest interessanta sprider sig till andra. Enfald har däremot aldrig lett till något positivt.

Historiskt så har de två mest pluralistiska kontinenterna, västeuropa och USA, också varit de mest framgångsrika. När de asiatiska tigrarna börjar närma sig de atlantiska ekonomiernas välstånd så har de varit tvungna att bli allt mer pluralistiska.

Problemet med EU-projektet är att det har haft 1800-talets enhetsstat som förebild. Idén har varit att EU skall fungera måste allt vara lika i hela Europa. Skatteområdet är ett sådan område där det finns krafter som vill harmonisera skatterna inom EU. Erfarenhet från federala staters samverkan visar dock att skatter är ett område som ofta kan var i disharmoni.

Det som måste göras nu är att starta en diskussion om hur Europas fördel, bristen på centralstyrning, skall förenas med ett samarbete som gör att vi kan förena våra krafter. En utgångspunkt är att se hur andra stater som samverkar gör. Det finns en 225-årig erfarenhet i USA och en 160-årig historia i Kanada. Vill vi inte gå över Atlanten efter vatten kan vi titta på Tysklands 60-åriga erfarenhet. Vi i Europa ofta en dimmig uppfattning hur det politiska styret fungerar i USA. Vi brukar säga att presidenten är världens mäktigaste person, men då glömmer vi att det finns 50 guvenörer i USA som gärna struntar i presidentens vilja. Ett exempel är Kaliforniens beslut att satsa stort på stamcellsforskning, något som presidenten vill förbjuda.

En viktig erfarenhet från federationer är att ekonomiskt sammarbete har en centraliserande funktion. Det vi inom EU kallar den inre marknaden, finns i USA som Federal Trade Act. Denna lag har många gånger varit drivande i en process mot enhetlighet och centrala beslut. Vi kan också se att de starka centraliserande strävan inom EU under de senaste två decenierna är nära knutna till den inre marknaden och dess problematik.

Ordet federation sätt ibland som synonym till centralisering till Bryssel i Europa. Detta är synd, för federalismens principer bygger på en maktbalans mellan en central makt och ett stort antal maktcentra inom federationen. Problemet med EU är att det finns två starka centrala maktcentra, kommissionen och ministerrådet. Detta har inneburit att ett stort antal beslut som kan vara nationella har förts upp på en central nivå, samtidigt som beslut där en central nivå hade varit att föredra inte hamnat där.

En ny EU-konstitution måste fokuseras på hur maktfördelningen mellan mellan nationen och unionen skall vara. Jag tycker att vi skall avskaffa ministerrådet i dess nuvarande roll. Vi gör då kommissionens roll som styrande av unionen tydligare. Ministerrådets roll skall istället vara att ta tillvara på de nationella intressena. På så sätt uppnår vi flera fördelar. Konflikten mellan nation och union blir tydlig. Kommissionen blir beslutskompetent i unionens frågor. Unionens beslutsfattare kan sätta unionens intressen i främsta rummet. Premiärministrarna i ministerrådet behöver inte vara splitrade mellan det gemensammas bästa och sina väljares bästa.

Exakt vem som bestämmer vad är inget som skall bestämmas i en konstitution. Detta är en fråga både för olika tidsepoker och politiska moden. Det finns därför ingen anledning att säga att EU skall ansvara för sjukvården utan det får bestämmas i särskild ordning. Däremot skall det vara tydliga regler för hur ett beslut skall fattas och hur nationella interessen skall vägas mot gemensamma intressen.

Problemet i dagens postfolkomröstningstider är att fransmännen delvis röstade nej för att konstitutionen var för lite centralistiskt, medan danskarna och engelsmännen förväntas rösta nej för att konstitutionen är för mycket centralistisk. Problemet är att en tjock lunta med mycket kompromiss text blir vad läsaren ser i den. USA:s konstitution består av ett fåtal sidor, vilket gör det svårare att komma med allt för motstridiga tolkningar. Ändå lyckades ett antal delstater under unionens första hundra år tolka ordet människor som människor med vit  hudfärg och undanta människor med svart från författningen. Med detta är politik och makt och det kommer alltid att finnas.

Det finns ingen kommentar till denna artikel

För att kommentera artikeln måste du först logga in!