Jag har nyligen varit på seminarie om tllväxt arrangerade av Almega och Företagarna. Båda seminarierna var intressanta och väckte många intressanta tankar. Det tråkiga var dock att Almegas slutsats är lägre skatter och Företagarnas var att framg

Företagandet i Sverige är lägre än de flesta andra länder och färre i Sverige än andra länder vill starta eget företag Trots detta är en stor majoritet av svenskarna övertygade om att nya och växande företag är en förutsättning för tillväxt och välstånd i landet. Hur går detta ihop.

Som nationalekonom antar jag att människor är kloka och gör det som de uppfattar är bäst för sig. Det finns alltså rationella anledningar till att företagandet i Sverige är lägre än i andra länder.

Låt oss anta att det finns två orsaker till att man vill starta ett företag. Den första är att man vill få det bättre ekonomiskt och den andra är att man vill ha ett inflytande över sitt liv som en löneanställning inte ger.
En individ som funderar på att starta ett företag upptäcker snabbt att man som löntagare har ett stort antal förmåner. Hela samhällssystemet är uppbyggt på att man har en regelbunden och förutsägbar inkomst. Tillgången till välfärdssamhället är okomplicerad och vid arbetslöshet är försluterna små och samhället tar väl hand om en. En företagare som misslyckas med sitt företagande har inte samma skyddsnät. Visserligen finns det både sjukkassa och arbetslöshetskassa för företagare, men om ett företag går dåligt så blir inkomsterna som förmånerna grundas på små och därmed skyddsnätetet litet jämfört med att stanna kvar som löntagare. Kostnaden för att misslycka i sitt företagande är därför hög.

Intäktssidan ser helt annorlunda ut. Här har strävan varit att utjämna skilladerna mellan företagare och löntagare. En företagare som är lyckosam kan därmed inte räkna med några större vinster. Skatteregler om att en större del av skatten skall beskattas som inkomst av tjänst och inte kapitial innebär att skatten för framgångrika företagare blir hög.

Jämför vi kostnaden för att misslyckas som företagare med vinsten att lyckas kan vi konstatera att riskpremien är hög. En rationell kalkyl gör att det i de flesta fall inte är lönsamt att starta ett eget företag.

De som ändå startar företag har antingen inget annat val, har en bra affärsidé eller tycker att andra faktorer som att inte ha någon arbetsgivare som bestämmer över en uppväger de ekonomiska riskerna.

Empiriskt verkar det som om de ekonomiska riskerna i Sverige är så stora att de icke pekuniära fördelarna inte överväger. Företagandet i Sverige är lägre än i både EU och USA. Jag tycker att det är rimligt att anta att välfärssystemet och dess utformning har betydelse. I länder med mindre trygghet i anställningen är också företagandet större. I USA är skillnaden mellan att vara anställd och företagare liten. Därför är också företagandet högre. Tack vare det höga företagandet så är det också lättare att gå mellan anställning och företagande.

Utifrån detta är en borgerlig politiker är frestad att föreslå försämringar i tryggghetssystemet, medan en socialistisk politiker är frestad att säga att man får ta risken om man startar företag.

Ett annat mindre ryggradsmässigt förhållningsätt är att kontatera att risken är skillnaden mellan den tänkta vinsten och den tänkta förlusten multiplicerat med sannolikheten att företaget lyckas. För att kalkylen skall ge ett positive resultat måste en tänkt förlust vara liten i förhållande till en tänkt vinst. Utgår vi från att skatterna går att förändra så måste vi anpassa trygghetssytement för företagare.

Det som är bra politiskt är att löneanställningens ställning i trygghetssystemen måste sess över av flera skäl. Allt färre personer har till exempel tillvidare anställning inom industring, vilket är systemens grundantagande om den försäkrade. I en ekonomi där allt fler är projektanställda eller har andra visstidsanställningar och där vi vill ha en större andel företagare behövs ett annat upplägg av trygghetssytemen än idag. Ett upplägg som inte utgår från livstidsanställningar inom industrin, utan anpassat till 21 århundrandets ekonomi.

Det finns ingen kommentar till denna artikel

För att kommentera artikeln måste du först logga in!