Det var partiledardebatt i TV och myten om att 90-talskrisen var resultatet av en regerings misstag fortsattes att spridas. Det är dags för att sätta krisen i sitt perspektiv.

Det som kännetäcknade 1990-talskrisen var en kraftig devalvering och arbetslöshet. Orsaken var inte en enskild borgerlig regerings misstag, utan en serie misstag och fel som hade ursprung i 1970-talets oljekriser.
Erfarenheten av oljekrisen och något år av kraftiga, inflationsdrivande, löneökningar satte spår i en hel generation politiker och ekonomier. Under de följande åren var målet att driva en politik som satte låga löner som det främsta målet. Detta trots att det reela problemet med lönerna redan var lösta vid slutet av 1970-talet.
Den Feldska och Åsbrinkska jättedelvalveringen 1982 var det som lade grunden för 1990-talskrisen. Målet för den ekonomiska politiken var under hela 1980-talet att hålla nere löneökningarna för att bevara kronas låga värde. Felet var att devlaveringen hände i ett läge när kronans kurs var på ungefär rätt nivå.
Devalveringarna hade den effekten att de satte fart på ekonomin under hela 1980-talet. Problemet var att lönerna inte fick öka och ännu viktigare var att växelkursen inte heller fick röras. Resultatet var att inflationen satte fart eftersom priserna kunde öka, och lönerna följde efter. När krisen kom så hade inflationen gjort den låga växelkursen för hög och kronans kurs rasade.
Problemet var att högkonjunkturen dolde det riktiga problemet i den svenska ekonomin. Devalveringaren gjorde att de flesta företag utan problem kunde klara sig och strukturomvandlingen i ekonomin var obefintlig.
Krisen, som började under Ingvar Carlssons regering, innebar att vi under mindre än fem år genomgick 15 års strukturomvandling, på började ett teknikskifte i ekonomin och anpassade pris läget till jämviktsläge mot omvärlden. Den borgerliga regeringen hade accepterat och stödde samma ekonomiska politik som socialdemokraterna förde.
Slutsatsen är att det inte var den Bildtska regeringen som skapade krisen, de ärvde den från tidigare borgerliga och socialdemokratiska regeringar.
Det vi kan lära oss av detta är att vi hela tiden måste analysera situationen och inte förlita oss på gamla sanningar. J.M. Keynes sa att alla politiker är slavar under döda ekonomer. Möjligen är det så att politikerna också är slavar under lösningar av sedan länge lösta problem.

Det finns ingen kommentar till denna artikel

För att kommentera artikeln måste du först logga in!